Överavverkning och intensivt skogsbruk:
De största hoten mot den biologiska mångfalden och kolsänkorna
En delad oro för klimatet och naturförlusten
Finlands skogspolitik och skogsindustri befinner sig vid ett vägskäl. Vår tids aldrig tidigare skådade klimat- och biodiversitetskriser utmanar hela samhällssystemet – från den representativa demokratin till individer, gemenskaper, företag och organisationer.
I Finland uppskattas 312 arter ha försvunnit. Lika som när arter blir utrotningshotade har också utdöendet ofta påverkats av flera orsaker i kombination. Den mest betydande orsaken till utdöende (primär orsak för 68 arter) är förändringar i skogliga livsmiljöer, särskilt minskningen av gamla skogar samt grova träd och död ved. Som en bidragande orsak förekommer detta hos hela 101 arter. 1: Rödlistade arter i Finland; 2019.
Forskningsbaserad kunskap om skogarnas tillstånd ger ett entydigt budskap: Finlands skogar försvinner och utarmas i en oroande takt. Över 800 arter i våra skogar är redan hotade av utrotning och 76 % av naturtyperna riskerar att försvinna. Endast 6 % av skogsmarken omfattas av permanent skydd. De sista naturskogarna är ständigt hotade av avverkning och produktionsskogarna liknar till sin biologiska mångfald snarare trädplantager. I början av 2020-talet har Finlands kolsänka kollapsat till följd av rekordavverkningar, vilket innebär att våra nettoklimatutsläpp ligger på samma nivå som för 30 år sedan.
En avverkningsnivå som skulle återställa kolsänkorna vore tiotals miljoner kubikmeter lägre än dagens nivå. Trots förslag, har inga lagstiftningsverktyg för att begränsa avverkningsmängderna tagits i bruk.
Skogsbruk i sin nuvarande form minskar enligt forskning omfattningen av arternas livsmiljöer och försämrar deras kvalitet, samt reducerar skogarnas kolsänka och kolförråd, och är därmed den främsta orsaken till utarmningen av den biologiska mångfalden och till att klimatmålen undergrävs i Finland. Under de senaste åren har skogarna endast fungerat som en betydande kolsänka i Lappland, medan skogarna i övriga Finland sedan år 2021 har blivit en utsläppskälla. 2.
Samtidigt eskalerar klimatkrisen snabbare än väntat runtom i världen. Gränsen på 1,5 grader överskreds redan i början av år 2024 3, mer än tio år tidigare än vad som ännu för några år sedan förutspåddes.
Konstgjorda högstubbar och grupper av sparträd räcker inte för att rädda den biologiska mångfalden i bruksskogar.
Folket vill ha skydd
– industrin bromsar
Naturförlusten i produktionsskogar är ett uppmätt faktum som aktörer inom skogsindustrin inte är beredda att offentligt erkänna. Den samhälleliga attitydförändringen måste, utöver en rimligare avverkningsnivå, även omfatta hur produktionsskogar brukas och restaureras. Restaureringsåtgärderna bör fokusera på statlig mark, kommunala skogar och stora skogsbolags marker, men även privata skogsägare måste erbjudas stöd och incitament för att påskynda projekten.
På grund av den accelererande naturförlusten, kollapsade kolsänkor och bristen på träd finns det ett skriande behov av att minska cellulosaproduktionen, förlänga omloppstiderna i skogsbruket och upphöra med energiförbränning av virke från gamla skogar.
Tack Symposium!
